Roulette är ett hasardspel, alltså ett spel som går ut på att tjäna pengar, vanligt förekommande på kasinon. Roulette (”litet hjul” på franska) sägs från början ha uppfunnits av en fransman vid namn Blaise Pascal. Den form av spelet som vi idag spelar utvecklades dock på 1800-talet av två bröder, Francois och Louis Blanc. Då spelet var förbjudet i Frankrike lanserades det i Monte Carlo och Hamburg, där det gjorde stor succé.

Spelregler

Roulettspelet består av ett hjul med fack, numrerade från 1-36, i röda och svarta färger samt en grön nolla. Croupieren slår inför varje omgång kulan mot hjulets rotationsrikting. När kulan fallit ner i ett fack ropar croupieren ut det vinnande numret. Spelet bedrivs med marker värda högst 1/6000 basbelopp. Man använder marker i olika färg, en spelare får endast använda marker i en färg. Vid vinst återgår satsade spelmarker till spelaren. Inför varje spelomgång rensas bordet från förlustmarker.

Spelmarker

På kasinon används spelmarker istället för riktiga pengar. Detta får antagligen personen som spelar att tappa begreppet om värdet och han spelar mer än han kanske gjort om det varit riktiga pengar som låg framför honom. För att göra det svårare att kopiera sina egna marker, som från början var gjorda av trä eller papper, började kasinona designa sina egna spelmarker.

Rysk roulette

Rysk roulette ska inte förväxlas med den roulette vi tidigare talat om. Den ryska rouletten går ut på att en eller flera personer turas om att avfyra en revolver som laddats med ett eller flera skott mot sin egen tinning. Innan första försöket snurrar man revolvertrumman, för att slumpa i vilken position det skarpa skottet ska hamna. Det är troligen det här momentet som gjort att man liknar det med roulette. Den ryska rouletten har sitt ursprung i Ryssland, där det var rika män som började med ”spelet”. Om en man kände sig förolämpad av en annan, kunde han utmana denne. I spelet ingick en kortlek, rysk champagne en revolver och en patron. Genom kortdragning avgjordes vem som skulle avfyra revolvern. Han fick om han ville ”dricka sig lugn” av champagnen. Om han sedan sköt sig själv hade ödet avgjort hedern. I annat fall kunde de båda männen försonas.